Vad som fick farfars farfar Adrien att under 1800-talet, försöka sig på att odla här vet ingen.Tiderna var svåra och marken han hade valt gjorde ingen bonde lycklig.

Nästan hundra år senare,1920 beslöt Onésime, Oliviers farfar, att förädla marken och vinet. 1939 lämnade Onésime sitt land och vingården anförtroddes familjens kvinnor. Idéerna växte och kvinnorna beslöt att inte bara sälja gemensamt , utan också att utveckla och vinifiera vinet genom att slå samman de tekniska medlen som fanns i byn.

Emmanuel, Oliviers far, bosatte sig på gården och började erbjuda sina tjänster som plogman till sina grannars vinmakare, först med en häst och sedan med en traktor. Han gillar fortfarande att säga att han var den första som hade en traktor i byn. 

Han utvidgade snabbt  vingården och kallade den till Mas Onesime. 1995 blev han borgmästare i Cabrerolles och delade sin tid mellan vingårdarna och sin hängivenhet till sin kommuns liv .

Olivier, följde 1999 i sin fars fotspår och efter oenologiska studier, 6 månaders praktik på Château de la Nerthe i Châteauneuf-du-Pape och eskapader runt om i världen (Chile, Sydafrika, Asien) återvände han hem till dalen. Han funderade på sin egen karriär och resandet och erfarenheterna fick honom att upptäcka nya vinhorisonter och nya värden. Att leva med naturen blev en självklarhet, ekologisk odling blev ett honnörsord. 

Till en början med erbjöd han också sina tjänster med beskärningsarbete och manuell plockning.  Han var ivrig att lära mer och jobbade för stora vinmakare som Bernard Magrez och Michel Rolland. Oliviers egen vingård utvecklades i takt med detta och idag finns ett sammansvetsat team av kvalificerade kollegor runt honom.

Från 2020 är alla viner certifierade som Biodynamiska och medaljer och vitsord bara rasar in.

Det är en mycket nöjd Olivier vi möter när vi besökte honom förra veckan. 

En ny cave med isolering och temperaturkontroll håller på att byggas. Alla viner är flyttade från traktens lagerlokal till hans egen cave. Så att han bättre kan kontrollera miljön.  

Lägg namnet ”Mas Onesime” på minnet!

Vingården är ganska ovanlig för Languedoc, eftersom man odlar nästan uteslutande typiska Bordeauxdruvor.  

Felix tog med sig Cabernet Sauvignon till Languedoc, men det var inte förrän 1972 som sonen Guy planterade ut den i större skala tillsammans med Merlot, följt av Ugni Blanc, av alla druvsorter. Ugni Blanc är relativt vanlig i Frankrike men då vid tillverkning av Cognac och Armagnac. 

Både far och son blev utskrattade av vänner och grannar. Guy berättade att varje dag fick han gliringar om valet av druvor och kommentarer som ”dom kommer aldrig att klara sig i den här delen av landet” eller ”varför ödslar du pengar på detta?” Ingen trodde på honom. Men i rätta händer var Guy övertygad att det skulle gå och fyra år senare visade det sig att valet inte varit så fel. 1976 blev ett mycket bra år. Och grannarnas skrockande avtog snabbt!

Som vanlig här, så går gårdar i arv och 1989, tog sonen Marc doktorsexamen i Oenologi-Ampelografi, efter 5 års vinstudier på Bordeaux.

Marc tog över 1990 och planterade ännu mer Bordeauxvarianter, men nu också typiska Languedocdruvor. Här finns t o m ett litet vinfält med Aramon, framförallt av historiska skäl.

Några år senare fick rödvinet Les Graviêrs du Taurou högre betyg än Chateau Petrus vid en blindprovning i London. ”A success ” skrev Robert Parker i sin bedömning. ”Och oerhört prisvärt.”

Detta följdes av fler liknande framgångar och många vinälskare har vallfärdat till den här lilla vingården för att få träffa Marc och testa hans viner. Det finns vinrecensenter som kommer till Languedoc enbart för att testa det vita Le Renard.

Marc Benin är en blyg och ganska anspråkslös person. Han är stolt över sina viner och älskar att få besök i sin enkla provningslokal. Inget är tillrättalagt eller ändrat i lokalen sedan 1990. Marc lägger all tonvikt vid vintillverkningen och arbetet på fälten där grunden läggs. Gården är ekologisk sedan 2008.

När man provar viner på hos Marc och sonen Axel står man bland vinkartonger och cuveér. Guldmedaljer och utmärkelser hänger på väggarna och på bordet ligger en pärm med tidningsurklipp från vinprovningar runt om i världen.

För ett tag sedan öppnade Marc en Imperiale (6 liter) Les Graviêrs du Taurou 2007 och bjöd på. Vi grillade i trädgården, himlen var helt stjärnklar och det var 28 grader mitt i natten. Kan det bli bättre?

Gå vidare till viner

Faugéres är en av de mest lovande och spännande områdena i Languedoc.

Jordmånen är skiffer/schiste och marken inte speciellt bördig. Skiffer håller kvar solvärmen under nätterna och trots höjden över havet lyckas man därför odla fram fantastiska druvor,

Varje år under julihettan hålls vinmarknad i Faugéres. Som besökare får man ett glas i handen när man kommer och sedan vandrar man uppåt i de smala gränderna i byn. Dom är kantade med egenhändigt gjorda stånd där viner serveras i förhoppning att sälja sitt medhavda lager.

För några år sedan var vi här. Vi hade blivit rekommenderade en vingård som ställde ut på marknaden. Efter en del testande kom vi fram till att ”kanske inte ändå”. Vinet levde inte upp till våra förväntningar, så vi köpte en flaska (som man alltid gör) tackade för besöket, och fortsatte vandringen till byns topp. Smakade här och där, när vi tyckte det verkade intressant. 

På krönet hade Laurent slagit upp sitt parasoll och tagit fram det vingliga lilla tältbordet där han ställt upp tre av sina röda viner. Han såg lite ensam ut så vi stannade och sträckte fram våra glas. Vi smakade och tittade på varandra. Testade nästa vin- och nästa. Sedan var vi fast. 

Veckan efter besökte vi honom på hans gård Chateau des Peyregrande. Ett besök blev till många och våra svenska gäster älskade att träffa Laurent och brorsan och smaka på deras härliga, personliga viner. Som besökare hamnar man ofta mitt i dagens arbete. Och Laurent visar och berättar. I början på franska, något som oroade honom ordentligt och en dag ringde han upp mig och frågade om jag kunde rekommendera en engelskakurs. Inte kunde han stå och prata franska med sina svenska gäster- så oartigt. Han hade ju lärt sig engelska i skolan och nu var det dags att fräscha upp kunskaperna. Sagt och gjort och idag tar han emot på sin charmiga engelska. Man kan inte annat än att älska honom. Så ödmjuk och vänlig. 

Sällan har jag sett en person skina upp så om man säger att man gillar hans viner.

Och det är inte svårt! Vid något tillfälle besökte vi gården och in kliver, som det visade sig, en dansk vinexpert. Han hade fritidshus lite norrut och såg, varje år, till att köra de 4,5 timmarna för att köpa viner från gården. ”Det är bäst att passa på innan världen upptäcker dessa viner förklarade han. Då går priserna upp ordentligt”.

Nu har världen börjat upptäcka Chateau des Peyregrande viner och varje år prisas dom med många guldmedaljer vid olika mässor. Men priserna ligger fast ännu ett tag, för som Laurent säger, ”det är viktigt att mina riktiga kunder kan köpa dom. Vi kanske höjer nästa år,” säger han och ler.

Målet är att hitta en bra balans mellan det subtila och kraftfulla. Detta har man lyckats perfekt med. Annorlunda och fräscha vita och rosé samt fylliga röda viner med stor kropp kännetecknar gården.

Gå vidare till viner

För tio år sedan köpte vi vårt lilla byhus, 60 kvm med takterrass och utsikt över vinfälten. Vårt vinintresse var stort och äkta. Jag hade några år tidigare beslutat att enbart dricka ”bra” viner. Under många år vi testat oss igenom det ”svenska sortimentet” och kände att vi hade ganska bra koll på vinerna via många kurser och provningar med vinkompisar. Flera gånger hade vi provat viner som någon köpt med sig hem efter en utlandsresa.  Det blev genast lite mer spännande och exotiskt. Vi provade nästan aldrig viner från Languedoc.

En kväll, första veckan i vårt franska hus, satt vi på takterassen. Några km bort såg vi siluetten av Vingården och vi beslöt åka dit nästa dag.

Vi tog oss över vinfälten och kom fram till en tom innergård. Insåg att det var lunchtid och då jobbar inga fransmän. Kanske inte fullt medvetna om denna heliga timme, ringde vi på och dörren öppnades av Florence. Kunde vi få prova hennes viner möjligtvis? Självklart, sa hon och svalde lunchen.

Vi visades in i den djupa vinkällare, Cave och passerade förbi de riktigt stora ektunnorna från svunna tider och in i dunklet fram till provningsborden.

Florence hällde upp rött vin i glasen. Vinet hette Gabrielle de Spinola efter en 1700- tals markisinna i vår by. Sägnen sa att hon var hård och bestämd och älskade vin. Hon ville bara ha det bästa. Gratis. Hon såg självklart till att vin från Chateau Coujan levererades till henne varje vecka. Vi smakade och det var då det hände. Livet förändrades! Bokstavligt talat..

För varje nytt vin Florence hällde upp blev vi mer och mer övertygade. Det fanns absolut ingen likhet mellan dessa viner och de Languedocviner vi testat under åren. Härligt komplexa fruktiga smaker av hög kvalitet. Några år senare hade vi startat vårt vinhus och företag, La Maison Hansby. Bara med kvalitetsviner från Langeudoc.

La Grande Flo, som hon kallas här, är sjätte generationen av vinbönder . Varje dag året runt hittar man henne bland fälten, i caven eller på kontoret iklädd jeans, t-shirt och gummistövlar.

Florence är uppvuxen på Chateau Coujan. Slottet är försvunnet sedan århundraden, men en av väggarna finns fortfarande kvar i köket. När man för några år sedan skulle bygga en ny parkering ramlade man över en romersk mosaik. Det visade sig vara golv i en 2000-årig villa. När man började gräva hittades gravplatser och spår efter antika vinodlingar. Att komma till Ch. Coujan idag är som att träda in i ett arkeologiskt museum där man känner historiens vingslag.

”Någon gång” säger Florence, dök det upp påfåglar på gården. Ingen vet när eller varför men ca 80 påfåglar vandrar runt bland vinstockarna och på innegården. Eller sitter på taken. En av dom är albino och helt vit i sin fjäderskrud.

Vingården är känd för sitt fräscha vita vin gjord av druvan Rolle, men också det mer fylliga fiskvinet Bois Joli Blanc. Likaså de härligt spänstiga och mer komplexa rödvinerna Gabrielle och Bois Joli Rouge. År när vädret varit perfekt görs I´ll de Coraille, en Mouvedre som växer på den steniga korallen där havet en gång låg. Ch Coujan var en av de första vingårdarna som börjat arbeta ekologiskt och har länge varit certifierade enligt Agriculture Biologique.